Just nu: Man som tillbringat 20 år med att förolämpa väljare chockad över att de inte röstade på honom

Jimmie Åkesson har granskat valresultatet och funnit den skyldige. Det var inte hans politik, hans valrörelse eller fyra år av Tidö. Det var ”islamistiska väljare”, mobiliserade av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Detta är en anmärkningsvärd upptäckt. Tydligen rymmer Sverige tillräckligt många islamister för att avgöra ett nationellt val, och ingen märkte något förrän rösterna räknades. Säpo måste skämmas. Alla dessa år av övervakning, och så visade det sig att islamisterna stod i en prydlig kö utanför en gymnastiksal i Rosengård, med id-kort i handen och väntade på sin tur. Mycket radikalt. Väldigt svenskt, faktiskt.

Låt oss vara ärliga med vad ordet betyder här. I SD:s ordbok är ”islamist” inte en beskrivning av en ideologi. Det är en beskrivning av varje nysvensk som röstar fel. Den svensk-somaliska sjuksköterskan på nattskiftet? Islamist. Den svensk-irakiske bussföraren? Islamist. Den svensk-kashmiriske filmskaparen? Nästan säkert. Den svensk-chilenska pensionären som varit katolik sedan 1948? Ge det lite tid, de hittar nog ett sätt.

Jag kom till det här landet 1997 för att arbeta på en båt. Under alla dessa år har ingen gett mig något medlemskort i ett kalifat. Jag fick däremot en fackföreningsbok, vilket för vissa på högerkanten uppenbarligen är värre.

Här är den del som gammalsvenska politiker på den yttersta högern finner förvirrande. Om man ägnar två decennier åt att berätta för nysvenskar att de är problemet, att deras medborgarskap borde frysas, att deras tonåringar borde utvisas och att deras släktingar borde prisas ut från arbetstillstånd, så utvecklar de en märklig vana: de röstar på någon annan. Statsvetare brukar kalla detta för ”att ha en fungerande hjärna”.

När gammalsvenska män på landsbygden i stora skaror gick över till SD kallade ingen det för ett demografiskt maktövertagande. Då var det ”folket som talade”. När förmögna gammalsvenskar i Djursholm röstar på Moderaterna skriver ingen i ett brittiskt magasin om ”Saddam Hussein-siffror” i Danderyd. Men när nysvenskar röstar för sina egna intressen, då har demokratin plötsligt infiltrerats.

Regeln är alltså enkel. Gammalsvenskar som röstar för sina intressen: demokrati. Nysvenskar som röstar för sina intressen: jihad med en röstsedel.

Det mest komiska är att lösningen finns rakt framför ögonen på honom. Nysvenskar föds inte vänster. Många är konservativa, religiösa, företagsamma, besatta av sina barns betyg och skeptiska mot höga skatter. Ett smart högerparti skulle se en guldgruva. I stället såg SD en miljon potentiella väljare och sa: vi kallar dem terrorister och ser hur det går.

Det gick så här. Första tillbakagången någonsin i ett val.

Ett parti som förlorar och skyller på väljarna har inte ett problem med islamister. Det har ett problem med demokratin. I en demokrati, Jimmie, har väljarna rätt att ogilla dig tillbaka.