Detta har hänt
Företagsekonomen Louise Bringselius skriver på DN Debatt att svensk välfärd har kantrat på grund av en överdriven ekonomisk styrning. Hon menar att lärare, läkare och socialsekreterare tvingas agera grindvakter för att hålla budget i stället för att se till människors faktiska behov. Enligt Bringselius leder jakten på kortsiktiga besparingar i skola och vård till ökade kostnader längre fram i form av social utslagning och ohälsa. Hon kräver att ledarskapet i offentlig sektor ändras så att mänsklig värdighet och kvalitet väger tyngre än rena budgetmål.
Vår analys
Bringselius sätter fingret på en styrning som förvandlat omsorg till ett kalkylark. Men hon utelämnar vem som betalar det högsta priset när välfärden bantas. Nya svenskar drabbas dubbelt: de bor oftare i områden där skolor och vårdcentraler dräneras på resurser, samtidigt som de utgör ryggraden bland undersköterskorna och vårdbiträdena som tvingas springa snabbare för varje sparkrav.
I den politiska debatten utmålas nya svenskar ständigt som en kostnad för samhället. Det är en bekväm lögn som vänder upp och ner på verkligheten. Utan nya svenskar stannar äldrevården, tandklinikerna och akutmottagningarna imorgon. Frågan är inte vad nya svenskar kostar välfärden, utan hur mycket systemet tjänar på att underbetala och överbelasta dem som håller det vid liv.
När budgeten alltid sätts före människan får politikerna dessutom en perfekt syndabock. I stället för att ta ansvar för åratal av underfinansiering skyller man bristerna i välfärden på migration. På så vis används ekonomismen som ett politiskt vapen: först svälter makthavarna ut välfärden, sedan anklagar de nya svenskar för att den inte räcker till.
Förklarat
Ekonomism innebär att ekonomiska faktorer och snäva budgetmål görs till den viktigaste måttstocken för all verksamhet, även inom skola och vård där omsorg och kvalitet borde stå i centrum.
Kommentarer (0)