Tänk er paniken på landets ledarsidor om Skolverket rapporterat att elever i Rinkeby eller Rosengård knappt talar svenska längre. Det hade kallats systemkollaps, klanbeteende och ett akut hot mot nationens sammanhållning.
Politiker hade tävlat om hårdast tänkbara åtgärder: språktester för treåringar, indraget barnbidrag och krav på vandel. Experter hade frågat sig i direktsänd morgon-tv om familjernas kultur över huvud taget går att förena med svenska värderingar.
Men när samma fenomen inträffar bland gamla svenskar i Västerbotten låter det helt annorlunda. På Nilaskolan i Malå konstaterar en lärare att elever som haft svenska som modersmål har ”mer eller mindre bara varit engelsktalande”, samtidigt som betygen i svenska sjunker.
I rikstäckande medier beskrivs detta inte som en integrationskatastrof eller ett framväxande utanförskapsområde. Det stämplas i stället stilla och neutralt som en intressant ”trend”.
Om det hade varit Ahmed som vägrade svara på svenska i klassrummet hade han fått en motion i riksdagen riktad mot sig innan lunch. När det sker i Malå är det bara ett tecken på att omvärlden kommit på besök.
Kommentarer (0)